http://piratebayproxy.live/user/flitigalisa

Afzelius föddes i Huskvarna i Jönköpings län, men flyttade 1955 med sin familj till Hökarängen i Stockholm (där Afzelius mobbades för sin småländska dialekt och lärde sig prata stockholmska) och 1961 till Landskrona (där han mobbades för sin stockholmska, och började lära sig prata skånska - dialekten som han sedan pratade och sjöng på resten av livet). 1963 gick flytten till Malmö, och 1968 tog Afzelius studenten där. 1976, när det andra soloalbumet För kung och fosterland, gavs ut, flyttade Afzelius till Göteborg, staden som sedan förblev hans hemstad. Han hade emellertid ett andra hem i den italienska regionen Ligurien, där han kände sig inspirerad och skrev många av sina sånger.
1970 bildade han tillsammans med Mikael Wiehe och Peter Clemmedson Hoola Bandoola Band, som kom att bli ett av de största inom proggrörelsen. Hans texter är ofta samhällskritiska och socialistiska, och både Afzelius och Wiehe hade ett stort politiskt och socialt engagemang, och spelade ofta på stödgalor och välgörenhetskonserter. Latinamerika var ett område de båda höll kärt och värnade om.
Bob Dylan, Silvio Rodríguez och Anne Linnet tillhör de kompositörer/textförfattare som fått svensk text/översättning av Afzelius, men de flesta av sina sånger skrev han både text och musik till. 1974 släppte han sitt första soloalbum, Vem är det som är rädd?. Han stannade emellertid kvar i Hoola Bandoola Band fram till 1976, då han inledde en solokarriär med skivan För kung och fosterland, vilken utgavs på skivbolaget Nacksving, och för övrigt fick lovord av Cornelis Vreeswijk.
På debutalbumet Vem är det som är rädd? ingick låten Bläckfisken, som var Afzelius första egna låt. Den var "godkänd" av Mikael Wiehe, efter ett antal gångers ändringar, vilket gav drivkraft åt Afzelius eget låtskrivande. Under de följande 25 åren skulle han skriva drygt 150 låtar. Han har senare skämtsamt sagt till Wiehe: "Det är konstigt att vi har blivit så goda vänner, för jag tyckte så jävla illa om dig". Detta syftade på att Wiehe var den dominante i Hoola Bandoola Band.
Afzelius relation till svenska journalister, och vice versa, var kylig, men i både Norge och Danmark var recensionerna lysande, och han var i Danmark klassad som ett musikaliskt geni. Afzelius själv struntade i de svenska recensenterna, och menade att han nöjde sig med att lyssna på kritiken från sina fans, som han spelade för.
I valrörelsen 1985, då de största rivalerna var socialdemokratiske Olof Palme och moderate Ulf Adelsohn, sjöng Björn Afzelius sången Svarta gänget, där han häcklade Moderaterna. Palme myste, men Adelsohn sa i ett radioprogram, oviss om att sändningen då startats, att han personligen skulle döda Afzelius, enligt Afzelius själv i boken 95 sånger (1996). 1987 gick Afzelius skivbolag, Transmission, i konkurs, och han ville då starta ett nytt eget. Han turnerade land och rike ensam med sin gitarr för att finansiera det nya bolaget, som fick namn efter hans döttrar Rebecca (vars mor är Marianne Lindberg De Geer) och Isabelle - Rebelle.
1993 gav han ut romanen En gång i Havanna, en personlig uppgörelse med det politiska systemet på Kuba, som enligt Afzelius, själv tidigare stor Kubavän, blivit en stalinistisk diktatur. 1996 återförenades Hoola Bandoola Band för en sommarturné. Man gjorde spelningar i bland annat Malmö, Landskrona och Göteborg. Även efter Afzelius död tre år senare återförenades bandet och gjorde ett par spelningar. Afzelius var ÖIS-supporter. Bland annat skrev han avsnittet Att hålla på ÖIS är en fråga om livsfilosofi i boken Från A till ÖIS som utkom 1987.
Under sommaren 1997 spelade Björns akustiska trio Afzelius, Bygren & Råstam några kvällar på Slussens pensionat i Bohuslän. Björn hade smärtor i halsen men intalade sig att alla kunde ha ont i halsen. Hösten 1997 gick Björn och undersökte sin hals och läkarna fann inte bara en tumör vid halsen utan han hade också fått lungcancer. Någon månad senare släppte Björn sin CD Tankar vid 50. I journalistkretsarna ryktades om att Björn var dödssjuk. Björn ville inte att tidningarna skulle skriva om hans sjukdom men eftersom hans CD Tankar vid 50 kommit ut så blev han ändå tvungen att ställa upp på intervjuer. Men han förnekade att han var sjuk. Journalisterna började ställa frågor om rökning, om Gud och om döden och att det ryktades om att han var sjuk men Björn sa att det var oerhört obehagligt att det hade kommit ut sådana rykten och att de var helt grundlösa. Under hösten 1997, närmare bestämt i september, åkte Björn ner till sin nära vän Mikael Wiehe i Malmö och berättade om att han hade fått lungcancer. När Björn gett sig av till Göteborg igen skrev Mikael en låt som heter "Den jag kunde va". Mikael spelade sången för Björn nästa gång de sågs och Björn bad Mikael att spela den på Björns begravning, och det gjorde han också. Afzelius var under de sista åren av sitt liv medlem i Vänsterpartiet.
Afzelius avled i lungcancer den 16 februari 1999 på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg i en ålder av 52 år. Vid sin död var han den svensksjungande artist som sålt flest skivor genom alla tider. Han är begravd på Västra kyrkogården i Göteborg.



Please SEED and enjoy, thanks, thanks and thanks so mutch........!