http://piratebayproxy.live/user/flitigalisa

Robert Zero Karl Oskar Broberg, född 2 juli 1940 i Råsunda, Solna, Stockholms län, är en svensk sångare, artist, kompositör, musiker och konstnär, ofta kallad Robban Broberg.
Robert Broberg gick på Konstfack 1957 och hittade på att han hade en skifflegrupp. I verkligheten hade han inget band, men ryktet spred sig och han fick erbjudande om att spela med sin skifflegrupp på dansrestaurangen Lorry i Sundbyberg. Snabbt som ögat samlade han ihop ett gäng kompisar och började repetera. Robban började så småningom skriva egna visor, lusten och förmågan att leka med ord fanns redan från början, en talang som han utvecklat i sina många humoristiska texter.
Det var genom Hylands hörna i TV som Robban Broberg etablerade sig på allvar. Han fick engagemang i en revy på Gröna Lund 1965 där han gjorde succé med sin egen visa Koftan. Hans första stora skivsuccé var Maria-Therese, en låt som gick in på första plats på Svensktoppen 1967. Sedan kom ett pärlband av låtar, både roliga, burleska, vackra och romantiska, här kan nämnas till exempel Det som göms i snö, Jag måste hejda mig och den populära Båtlåt som handlar om två båtar som förälskar sig i varandra.
År 1967 gjorde han och den betydligt äldre kollegan Julia Caesar bejublade framträdanden i radioprogrammet Thores trekvart, samma år var han firarvärd i radion. 1968 spelade han huvudrollen i och skrev musiken till långfilmen Längta efter kärlek.
Broberg gjorde vid denna tid flera uppskattade underhållningsprogram i TV, bland annat Tjejjer som Lasse Hallström regisserade, med en mängd ironiskt uppsluppna sånger kring olika kvinnofigurer av Robban. Programmet fanns med som tävlingsbidrag vid humorfestivalen i Montreux 1970. Han gjorde barnprogram som The Pling & Plong Show, där han figurerade dels som sig själv, dels utklädd till robot. Kort därefter bröt han med sin image av humoristisk och smågalen ordlekare, som redan nu hade gjort honom till en av landets mest uppskattade yngre artister. Tonen blev allvarligare och mer ifrågasättande och på de följande skivorna närmade sig Broberg den progressiva musikrörelsen med titlar som Vem är det som Bromsar & Vem är det som Skjuter På?. Han markerde att han inte ville kallas Robban längre och framträdde på 1970-talet även under namnet Zero. Under senare hälften av 1970-talet hamnade Broberg i en återvändsgränd och övervägde att sluta som artist. Han lämnade Sverige och bosatte sig i New York under några år. Efter en tids experimenterande gjorde han comeback med den lyckade enmansshowen Upp igen i Stockholm. Under 1980-talet följde en rad framgångsrika enmansshower på Komediteatern i Stockholm där Robban bjöd på en ordrik blandning av musik och stand-up. Nya låtar som Vatten, Killa mig på ryggen och Spring inte så fort, pappa blev hits.
Ã…r 1989 fick han Povel Ramels karamelodiktstipendium.
År 1991 gjorde han en jubileumsshow som efter en turné genom landet fyllde två föreställningar i Globen i Stockholm till sista plats. Under 1990-talet gjorde han flera succéshower som turnerade landet runt och som avslutades i Globen. Få svenska popartister har en så åldersmässigt bred publik, och Brobergs förening av allvar, sénsualism, ironi, anarkism och musikalisk nyfikenhet har gjort honom till en av Sveriges mest genuint folkkära musiker. Under 2000-talet har hans låtar och scenshower allt mer kommit att handla om livet, åldrandet och döden.

Please SEED and enjoy, thanks........!