Lustans Lakejer var en svensk synthpopgrupp, verksam åren 1979–1986 med tillfälliga återföreningar senare. Gruppen har beskrivits som Sveriges främsta syntmusikgrupp. Deras musik brukar kategoriseras som new wave eller new romantic och jämförs med grupper som Roxy Music, Ultravox, Duran Duran och Japan.

Lustans Lakejer bildades 1978 av Peter Bergstrand och Urban Sundbaum. Johan Kinde anslöt och han blev bandets förgrundsgestalt. De skrev kontrakt med skivbolaget Stranded Rekords och i maj 1980 gavs den första singeln ut Tidens melodi-Diamanter. Den karaktäristiska synthslingan i Diamanter var baserad på introt till John Barrys ledmotiv ur Bondfilmen Diamantfeber. Tidens melodi-Diamanter följdes av ytterligare en singel (Kärlekens nöjen-Man med paraply) samt medverkan på PopJob ett samlingsalbum från Stranded, innan det självbetitlade debutalbumet Lustans Lakejer gavs ut.

Efter debutplattan kom singlarna Skuggan av ett tvivel och Stilla nätter (1981). Till Skuggan av ett tvivel fick gruppen en ny trummis, Christer Hellman. Detta räknas som den sista av gruppen mörka singlar. Därefter gjorde gruppen lättlyssnad pop vilket föranledde ett kommersiellt genombrott för gruppen.

I låten Stilla nätter medverkade för första gången Tom Wolgers på klaviatur. Wolgers och Kinde var tongivande för bandets musikaliska inriktning. 1981 kom andra albumet: Uppdrag i Geneve. Gitarrgnissel och mörka arrangemang hade bytts ut mot medryckande, elegant synthpop. Texterna berättade historier påminnande om filmer från 1940-talet, om agenter, fagra damer, kasinon och flärd. Även låtnamnen är hämtade från filmer och böcker. Skivan ledde till ett nationellt genombrott. Bandet turnerade därefter flitigt.

De två albumen Lustans Lakejer och Uppdrag i Geneve hade sin bakgrund i glamrocken där influenser från T-Rex och David Bowie är tydliga. Ett tydligt släktskap fanns med Roxy Music och Japan. I ett svenskt sammanhang stod Lustans Lakejer i kontrast till såväl proggmusik som punken. Även stilmässigt bröt gruppen ny mark med en lätt dekadent, lyxig estetik. Kinde uttalade sig på temat kläderna är viktigare än musiken, vilket utmanade pop-Sverige. I helhet löd originalcitatet, det går väldigt bra att göra musik utan instrument, men det skulle aldrig gå utan kläder.

De utsågs till Sveriges bäst klädda band av dagstidningen Expressen (1981).

Gruppens framtoning och texter var viktig för den kommersiella framgången. Att låttexterna var på svenska kan ytterligare ha bidragit till gruppens succé. I stället för att göra uppror, skildras en glamorös fantasitillvaro med förebilder som Playboy, James Bond och skvaller om superrika kändisar och exklusiva nattklubbar. Den knappast självupplevda drömvärld som skildrades, stod i kontrast till punkens aggressivitet och proggens politiserade, budskapstyngda texter.

Mellan A Place in the Sun och Lustavision ändrade Lustans Lakejer sin stil. Influerad av amerikansk musik (och vännen Mauro Scocco) gick man över till soulpåverkad och rak rock. På sista skivan Sinnenas rike sjöng gruppen åter på svenska men influensen från till exempel Bruce Springsteen är tydlig. Kinde har på senare år under konserter varit sparsam med att spela låtar från dessa två album.

Tom Wolgers lämnade bandet för ett uppdrag som fotomodell. Han startade också bandet Mockba Music. Janis Bokalders, som tecknade konvoluten till singlarna Stilla nätter och Diamanter, ersatte Wolgers som klaviaturspelare. Nästa skivläpp blev en nyinspelning av Diamanter som släpptes med Zarah Leanders klassiker Sång om syrsor på B-sidan. Plattan sålde bra och gavs också ut som maxisingel i en upplaga på tvåtusen exemplar. Följande album En plats i solen producerades av Richard Barbieri från Japan. Både musiken och texterna hämtade inspiration från Japans produktioner och skiljde sig stort från de två tidigare albumen. Två singlar gavs ut: En främlings ögon och Läppar tiger (ögon talar). Skivan A Place in the Sun var Lustans Lakejers enda försök att nå en internationell publik. Under namnet Vanity Fair gav de ut denna engelska version av En plats i solen med texter på engelska, en lansering som misslyckades trots ett ekivokt skivomslag.

1984 gavs albumet Lustavision som är Lustans Lakejers enda skiva på engelska (förutom under namnet Vanity Fair). Skivan mottogs måttligt bra av både press och publik. Året därefter kom Sinnenas rike som blev det sista albumet på fjorton år. Det innehöll en låt på engelska: Redheads.

Efter framgångarna hördes inte Lustans Lakejer av på länge. Bandet bestod vid det laget mer eller mindre bara av Johan Kinde som sporadiskt gjorde ett par liveframträdanden. Kinde hade en egen solokarriär och i början av 1990-talet låg Lustans Lakejer på is. 1999 kom albumet Akersberga, på skivbolaget Metronome-Warner. Albumet är mer moget än de tidigare. Lustans Lakejers tidiga produktion berättar om unga män som njuter av livets nöjen. Akersberga berättar historien om vad som hände dessa unga gossar när de växte upp. Kinde sjunger om ungdomens drömmar och förhoppningar om livet och kärleken och hur det faktiskt blev. Skivan mottogs milt, men ändå välkommet. Kinde har på senare år börjat spela lite och blandar klassiker från Lustans Lakejers tidiga repertoar med de nyare alstren. I januari 2004 gavs singeln Rid i natt ut. I november 2006 utgavs Lustans Lakejers samtliga 1980-talsalbum på CD för första gången. Sedan tidigare fanns samlingsskivorna Spotlight, En popklassiker och Raffel i Rangoon samt albumet Akersberga på CD. Nyheten släpptes när Johan Kinde intervjuades i programmet Musikjournalen i Sveriges Radio P3. Skivorna utkom i november 2006 och på bolaget Hot Stuff.

Samtliga skivor hade fått med diverse bonusspår, bl.a. livespår från Linköping 1981 (Uppdrag i Geneve) men även udda material som två spår från Stranded-klassikern (Lustans Lakejer) Pop-Job från 1980: Härifrån till evigheten och Se men inte röra.
Skivorna hade ett förord av Johan Kinde och 16-sidig booklet med samtliga texter samt tidsenliga bilder med kommentarer. Ett nytt samlingsalbum gavs ut 7 mars 2007 Samlade Synder 1981-2007.  (wikipedia)


Lustans Lakejer är tillbaka på den klassiska labeln Stranded med ett nytt album som släpps i januari 2011. Plattans namn är Elixir och innehåller 11 spår. Albumet är ett samarbete mellan produktionsbolaget Män av skugga, Universal Music och Stranded.

Elixir knyter an till Lustans Lakejers historia, med musik och omisskännliga texter av Johan Kinde, men bär också prägel av synth- och popscenen anno 2010. Det har ett bitvis hårdare och tyngre synthsound än tidigare och ett högre tempo än det senaste albumet Akersberga (1999),  men innehåller även flera dramatiska ballader.

Elixir berör klassiska teman i Johans Kindes och Lustans Lakejers värld, passion, otrohet, förlorad ungdom och jakten på evig kärlek. Producent för Elixir är Jan Lundkvist som även producerade Akersberga. (tobi)

 1. Skönhet Kräver Ingen Tolkning
 2. En Enda Kyss
 3. Eld & Vatten
 4. Förbjuden Frukt
 5. Ung Igen
 6. Det Verkade SÃ¥ Viktigt DÃ¥
 7. Fascinerad
 8. Tills Gryningen Skiljer Oss At
 9. Jag Hade Slutat Drömma Om Att Känna
10. Hon Ar Allt Jag Ser 
11. Jag Borde Vetat Bättre