1998 är det hundra år sedan Nils Ferlin föddes i Karlstad och nästan fyrtio år sedan han dog 1961. Däremellan hann han ge ut sex diktsamlingar: En döddansares visor (1930), Barfotabarn (1933), Goggles (1938), Med många kulörta lyktor (1944), Kejsarens papegoja (1951) och Från mitt ekorrhjul (1957). De totalt 374 dikterna som dessa innehåller är den del av hans produktion som han månade mest om och oftast arbetade mycket länge med, även om han under sina bohemiska år i Klara ville framtona som ögonblickspoet som i hast kastade ner sina dikter på cigarettaskar och andra minimala skrivunderlag. Han skrev också andra texter: visor, kupletter, schlagertexter, radiodramatik, ja, till och med en barnbok.

Ingen tar miste på att Nils Ferlin var djupt originell både som diktare och som människa. Ytterst är det hans grundläggande övertygelse om alla människors lika värde som fått sin belöning i människors kärlek till honom. Aven de som inte bryr sig så mycket om poesi känner sig berörda av hans dikter och skulptörens avbildningar av honom i Filipstad, där han spelade rollen som busen Fabian, eller utanför Klara kyrka placerar honom med all rätt mitt i människoströmmen. Ingen av de stora samtidspoeterna är mörkare än han, ständigt upptagen med döden som han är. Och ändå kommer hans dikter med sin fulländade och delvis otidsenliga form att bidra till att ge ord åt oss alla. Vi kan känna oss muntrade av denna clown som helt livsfarligt gör sina konster vid gravens rand.

Att viktiga delar av hans poesi lever får jag i min egenskap av forskare i hans dikt och liv och som ordförande i hans litterära sällskap nästan dagliga bevis på. Bland dessa bevis är de som knyter hans ord till musik bland de viktigaste, och bland dem som gör Nils Ferlin till den mest tonsatte av svenska poeter hör Torgny Björk till de främsta. Och när han nu med anledning av 100-årsdagen på nytt samlar sig till en dubbel-CD med egna och andras tonsättningar, kan man inte bara helt allmänt glädjas över det, utan man kan också notera att han i sitt arbete med Nils Ferlins texter har gjort upptäckter som på en gång visar hur diktaren gjorde det - eller kunde ha gjort det.

Nils Ferlin arbetade musikaliskt trots att han inte kunde spela något instrument - något han beklagade, särskilt på äldre dagar. Han spelade inget annat instrument än sig själv - det är ett annat sätt att säga det och det sades av den som jämte Gunnar Turesson tidigast hjälpte till att förankra hans visor i svenska hjärtan, Lille Bror Söderlundh. I praktiken innebar det att redan de ferlinska orden är skapade med en inneboende rytm och därmed fulla av musikalitet som det för tonsättaren gäller att avlyssna och inte i onödan inkräkta på.

Nils Ferlin har bara tonsatt ett par av sina dikter själv. Andå ligger det nära till hands att räkna honom till den speciella grupp av vispoeter som räknar anor från Bellman. Han kunde vid enstaka tillfällen också lockas att nyttja sin egen sångröst, så exempelvis i filmen Sången om Stockholm. Men oftast överlät han till andra att göra det, och fram till sitt sista år var han nyfiken och mån om resultatet.

Torgny Björk tar generöst med mästarna av ett par olika generationer: Lille Bror Söderlundh, Gunnar Turesson och Tor Bergner likaväl som Bo Nilsson, Ove Engström, Håkan Steijen, Jeja Sundström, Stefan Demert, Bernt Staf, Christer Karlberg, Lars Göransson. Men därtill lägger han en rad nya egna tonsättningar som ger oss en ny inblick i texterna.

På vägen gör han viktiga upptäckter, för han har kommit diktaren så nära i hans arbete att han bakom orden kan urskilja underliggande melodier som kan ha spelat i skaldens huvud när han brottades med att skapa texter i kvällen den sena. Han visar på att Finska rytteriets marsch, likaväl som Arbetets söner, kan ha figurerat på det sättet.

Både som ferlinforskare och ferlinvän bli man glad därvid

Jenny Westerström

- - -

NÃ¥got om musiken.

Urvalet till dessa skivor blev personligt utifrån att jag från början mötte Ferlin sjungen. Min bekantskapskrets med Broder Tor (Bergner) och Lasse Göransson från början av 60-talet avhöll länge från att trampa i deras rabatter - specialiserade som de var på skalden. Annars tillhandahöll radion förr i världen ferlinvisor sjungna av Lille Bror Söderlundh och senare Sven-Bertil Taube. 

Tor och Lasse representeras nu med ett halvdussin spår. Visste du att Broder Tor blåste sax i lönndom, samt diggade Basie? Därav här jazziga tolkningar av en annan som försökt med sax och tror att Tor skulle gilla stuket.

Lasse, som jag hyrde rum av under flera år, hade -sa lille Per och Hypnos på ett efterlämnat arbetsband tolkat och överfört till noter med hjälp av Jerker Hallden, vilken också arrangerat. 

Cirkus har jag - som spelmän säger - efter Anders Börje som ju även sjungit den för Lille Bror.

Två låtar: Djurgårdsmässa och Tre bränder, har med Cornelis att göra. Den förstnämnda sjöng jag ofta förr med en av hans melodier. Efterhand ville jag ha en mer varierad melodi och tänkte göra en själv. Efter läsning av Jenny Westerströms Barfotapoeten Nils Ferlin, om hans bruk av diverse förlagor fick jag en impuls att pröva. Finska rytteriets marsch, av okänd kompositör. Behåll den, sa Lars Forssell efter uppspelning i telefon från Oland där man nu är lantis vorden.

Tre bränder, förtonas till melodin Arbetets söner, eftersom det tycks uppenbart att Ferlin haft den i tankarna vid textens tillkomst. Det är känt att Ferlin (liksom undertecknad) var särskilt känslig för svikna ideal och strebermentalitet inom arbetarrörelsen. Henny Ferlin tog Cornelis i upptuktelse när han tillägnade dikten om klättergrodan till Sven Weden (f d folkpartiledare) under valturnen 68 (rätta mig om jag har fel). Denna text har nu genom TV:s försorg Cornelis gjort, men den skrev Ferlin enligt Henny med en s-märkt streber för ögonen.

Bengt Melin, framliden och saknad musikkritiker m m, beställde på 70-talet en tonsättning till Jag kunde ju vara, vilken framfördes på Folkets Hus i Stockholm 1980. Detta i samband med ferlinkonsert 50 år efter debuten, och under YTF:s glansdagar. Melin såg konstig ut efteråt, men sa inget. Nu har jag gjort ett nytt försök.

Annars har jag strävat efter variation och därvid inbjudit andra låtmakare. Christer Karlbergs bidrag sjungs mest av Jeja, som borde höras sjunga mer än att leka i TV. Jeja, Bernt Staf och Stefan Demert har gjort varsin icke förut inspelad låt.

Fyrtiosex sånger varav trettio aldrig inspelade blir väl för mycket för en del. Någon ska säkert mena att inga inspelningar var nödvändiga då de ändå aldrig kommer att spelas i de allsmäktiga dataprogrammerade radiokanalerna. Saksamma om public service eller reklamkanaler. Ack Kulturministern!

Men i en tid när gamla vanvårdas och barn skändas på Internet och maskerade och andra nazister stövlar omkring och attackerar avvikande, invandrare och vem de behagar behövs Ferlin. Hans tidlösa skärskådande av våra skröpligheter som inspiration för livet och mot hjärtlösheten, särskilt om den sätts i system.

Torgny Björk


- - - 

Nils Ferlin - Stjärnorna kvittar det lika
och 45 andra mer eller mindre vackra visor med ord:
en hyllning till Nils Ferlin 100 år - Herr T och hans spelmän
(2CD Bromma YTF 1998)

 1. Bocka, bocka, plocka 
 2. Cirkus  
 3. Sorg  
 4. Precis som förut 
 5. Krönika i Idun 6 feb 1940  
 6. Kärleksvisa  
 7. Ett kreatur 
 8. I livets villervalla  
 9. Av trummor och tamburiner 
10. Gärdebylåten  
11. Nu rider våren sin eriksgata 
12. Tröstlösa dagar  
13. Om ögon  
14. Schack  
15. Hypnos 
16. När skönheten kom till byn 
17. Nils Ferlins ölandsvals  
18. Visa om våren  
19. Nattkvarter  
20. Träden därute  
21. Inte angår det mig 
22. Höstmelodi 
23. Ett träd 
24. En inneboende 
25. Nöjen 
26. Du har tappat ditt ord 
27. Sancta Simplicitas 
28, Med många kulörta lyktor 
29. Inte ens det förflutna 
30. För allt som är blint 
31. Djurgårdsmässa 
32. Gammal poet 
33. Stjärnorna kvittar det lika 
34. Jag kunde ju vara  
35. Får jag lämna några blommor 
36. Testad 
37. Tre bränder 
38. Fåfänglighet  
39. Stackars  
40. I folkviseton 
41. Gubbe grå 
42. Ack, dessa såll- 
43. Goggles 
44. Hunger 
45. Si, världen är förklarad  
46. En liten konstnär 
47. Av ständig oro 
48. Poste restante 
49. Sa lille Per 
50. Gammal visa 
51. Neutral 
52. En valsmelodi  
53. Jag letade  
54. Löpsedel 
55. Gudarna väcktes  
56. Alltmer som l-or 
57. Här rivs-  
58. Plankstryare 
59. Sträng kritiker
60. På håll 
61. Större och mindre  
62. Innan ditt rike blev kartlagt


Torgny Björk, sång, gitarr
Jeja Sundström, sång
Karl Rikard Richardsson, recitation
Claes-Göran Fagerstedt, piano
Bengt Hanson, bas
Torbjörn Hultcrantz, bas
Leif Johansson, bas
Leif Wennerström, trummor
Jerker Hallden, flöjt, 
Christer Karlberg, gitarr
Bernt Rosengren, tenorsax, dragspel
HÃ¥kan Nyqvist, trumpet, flygelhorn
Sven Berggren, trombon
Gunnar Bergsten, baritonsax
Tommy Koverhult, klarinett
Ole Hjorth, fiol
Alm Nils Ersson, altfiol
Sabine Beyer, fiol
Pers Hans Olsson, fiol
Björn Ståbi, fiol, mandolin
Per-Ola Claesson, cello
Sven Geijer, dragspel