Majbritte Ulrikkeholm är en dansk sångerska, låtskrivare och författare och har turnerat i 15 år. Hon har utgivit fyra böcker och sju CD med egna kompositioner. (fonixmusik.com)

- - -

Majbritte Ulrikkeholm - The door to silence 2004
(Arhus Fønix Musik)

 1. Om Shanti
 2. What are you praying for?
 3. The door to silence
 4. Qarrtsiluni
 5. Invitation (you cannot eat your money)
 6. The hermit
 7. Your children
 8. Escape from freedom
 9. Mirrocle
10. Completion
11. Eternity in my hand


Majbritte Ulrikkeholm, vocals, guitars, keyboards, piano
Ida Bach Jensen, double bass
Jacob Christoffersen, saxophone (8), percussion (3, 5)

- - -

Då jag för några år sedan var på en meditation i Grekland upplevde jag ett litet speciellt fenomen. När jag suttit i stillhet och tömt mitt sinne för tankar, upplevde jag att helt färdiga sångtexter kom till mig i det ögonblick som jag gick ut ur meditationen. Tidigare har jag fått en del av en text som jag arbetade vidare på, men här var det tal om hela texter, och det var ändå texter som kunna tänka över en extra gång.
Som till exempel då jag hade skrivit Mirrorcle. Jag skulle ändra texten till miracle, som ju är den riktiga stavningen av ordet mirakel, och så upptäckte jag att det var tal om en blandning av två ord, nämligen spegel och mirakel, och det var också tal om en text som berättade om hur människor kan vara en spegel för varandra:

I'm a mirror so are you
people see themselves in us
Some see hatred some see you
Some just see the mirror
And that's a mirrorcle...

Där kom också texter om religion och tro. Där fanns ett budskap i sången 'what are you praying for?', som handlar om att det viktigaste inte är VEM man ber till utan VAD man ber om. Vad hjälper det om man ber till den bästa guden som finns, om endast man ber om mod till att dräpa sin motståndare?

I don't care if you're a Muslim
and you're praying to Allah
I don't care if yoy're a Hindu or a Jew
I don't care if you're a Christian or
a Buddhist to be true
I do only care about you

På väg ut ur en meditation blev jag påmind om ett tal jag en gång hade läst utdrag av. Talet hölls av en Shaman som talade till Den vite mannen. Shamanens ord blandade sig med mina och blev till sången 'Invitation'.

When the last fish has died in the river you'll know. When the last tree has fallen in the forest you'll know. When the last bird drops down from the air that you breathe. When the rain has turned black you will finally see.
YOU CANNOT EAT YOUR MONEY

Då jag kom hem och skulle komma igång med att arbeta med musiken och inspelningarna tog jag ett beslut om att spela in sångerna i skogen, där jag bor i ett fint hus på toppen av en backe med skogsbrynet som bakgrund.
Jag förstod nämligen att sångerna hade att göra med den spiritualitet som finns i att känna naturen och värna om den. Jag ställde mina mikrofoner uppe i skogen och drog en lång ledning ut genom mitt fönster, och så sjöng jag om fiskarna i floden och om 'spegeloraklet' och om dörren in till stillheten som jag också hade fått lov att se i en meditation, och som igen blev till en sång om alla de olika rum man några gånger måste gå igenom för att nå dit in, där allt blir stilla. Jag sjöng om eremiten på berget och några gånger utgjorde en gryta en trumma, andra gånger rasslade jag med en sten jag fann, en kvist kunde bli ett perkussioninstrument och i det hela använde jag ljuden omkring mig.
Min väninna Ida Bach Jensen kom förbi med sin bas och strök med sin stråke, medan solen gick ner bakom backen och skogen blev rosa och violett, och så gick det till när CD:n gjordes. I naturen, som den handlar om. En liten fågel valde då också att ge sitt beskydd i sången Completion. Den kom och satte sig på en gren lite över mitt huvud, ocg så sjöng vi duett.
Då CD:n gavs ut gick min väninna och jag ner i skogen för att ge CD:n tillbaka till Jorden, och det var på kvällen, och samtidigt som vi hade lagt CD:n på Jorden kom två fladdermöss susande emot oss i full fart. Vi trodde först de ville angripa oss, men då de nådde till oss flög de bara länge över våra huvuden och formade åttor i luften. Vi stod helt stilla och beundrade de två flygande mössen och efteråt talade vi om att vi hade fått lov att uppleva stillheten. I det ögonblicket.
Och det är den stillheten jag önskar att dela genom 'The door to silence' - den stillhet som finns bakom vinden och i stenarnas skramlande. Men också den stillhet som finns i orkanens öga, i trummorna, i elden och i dansens heta rytmer - i människan och i naturen.

a scream so it seemed
was the only key
to the door to silence

Majbritte Ulrikkeholm